I detta fall var det våra nyinflyttade grannar som ville ha en fantastisk bänk ommålad (jag tog i vanlig ordning ingen förebild...) från båtfernissabrunt till vitt UTAN slitningar. Jag såg en välanvänd bänk med knappt någon färg kvar alls så nu blev det till att tänka om. Den skulle stå i den nyfödda dotterns rum och så småningom klara verkliga slitningar.
Jag började måla men den blödde genast och blev bajsgul. Jag hade ju sagt att detta skulle ta en förmiddag! Nä det blev till att plocka fram spärrgrund, måla 2 ggr och vänta! Grannarna skulle åka till Skåne i ca 2 veckor så jag hade tid på mej plötsligt.
Så där gick jag och blängde och bänken blängde tillbaka.
"Jaså, du ska bli vit du?"
"Ja det ska jag!"
"Utan att jag får banka och slipa på dej?" "JA!"
"Vad tror du om lite lite på kanten bara?"
"Låt bli mej sa jag!!"
Det gick en, två, tre dagar och sen kapitulerade jag. Jag målade den vit och sen slipade jag yttepytte och SMSade blid till grannen. Hon var nöjd och jag och bänken blev kompisar direkt!
Idag var jag över och fotade den i dotterns rum.
Visst blev den precis så perfekt som den skulle bli?!
Ibland får man lyssna till hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar